Nytt år, ny kurs, och ny blogg! Vi har börjat den nya kursen i marknadskommunikation med Göran Widham.

En del av kursen innebär att vi ska ta fram en kommunikationsplattform för fårt eget varumärke.

Jag och Johan Cardell skall jobba med Lean och kreativa,  interaktiva pedagogiska metoder.

Dagen då allt förändrades

Just nu går jag en treveckors kurs i skrivande med Erik Toresson. Första veckan handlade om skönlitterärt skrivande där en av övningarna var att skriva en kort novell (en A4 lång) på temat “Dagen då allt förändrades”. Här är mitt resultat:

Gruset på vägen knastrade under däcken på Mitsukos nya cykel. Knastret ackompanjerades av sången från hundratals syrsor på den intilliggande ängen. Solen sken från en djupblå himmel med lätta molntussar som seglade förbi. Trots att klockan ännu inte hunnit slå åtta så var det redan hett för att vara en sensommardag i augusti. Det skulle vara skönt med ett svalkande regn tänkte hon och trampade vidare mot skolan.

Mitsuko längtade efter att komma fram. Det var första dagen efter sommarlovet och hon hade saknat många av sina vänner som hon inte träffat under sommaren. Hon var också ivrig att få visa upp sin fina röda cykel som hon hade fått i födelsedagspresent av sin mor och far samma morgon. Skolväskan på hennes rygg var full av inbjudningskort som hon skulle dela ut till sina vänner under dagen. Mitsuko log och tänkte på sin morfar som hade hjälpt henne med kalligrafin på korten. ”Det är ju inte varje dag som min lilla prinsessa blir tio år gammal, det måste ju firas ordentligt!”  hade  han skrockat.Hon var om möjligt ännu gladare för morfars present, den gulligaste kattunge hon någonsin sett. Hon hade redan döpt honom, Toriko var svart med vita tassar, mage och nos, samt stora blå ögon. Mitsuko hade försökt smuggla med katten i väskan eftersom hon inte ville skiljas från honom under dagen, men hennes mor upptäckte det hela och hade vänligt men bestämt nekat till detta.  ”Timmarna går fort och sedan är du hemma hos honom igen hjärtat” hade hon sagt.

Överste Paul Tibbets knackade på höjdmätaren som visade 32 330 fot, de hade nått fram till sitt mål. Motorerna mullrade på flygplanet som fram till föregående dag endast hade haft sifferbeteckningen ”82”. Överste Tibbets hade då beslutat att döpa planet efter sin mor som han älskade och såg som källan till sin styrka och självförtroende. Han tänkte på sina två söner Gene och Paul III och undrade om de skulle vara stolta över sin far. Han skulle vara direkt ansvarig för ett snabbt slut på kriget och därmed förhindra långvariga strider med ytterligare miljontals krigsoffer.
En snabb blick på armbandsuret sade honom att det var dags, klockan var 08:15 lokal tid. Han anropade Major Thomas Ferebee; ”Du har kontrollen Tom, släpp lasten när du vill, och glöm inte att ta på skyddsglasögonen.” När bomben fälts gjorde han en  skarp högersväng och dök för att distansera planet så mycket som möjligt från detonationen.  43 sekunder senare skvallrade en pirrande känsla i Överste Tibbets plomber om en fullbordad detonation.

Mitsuko hann bara uppfatta ett bländande intensivt ljussken som från tio solar, innan tryckvågen slet köttet från hennes ben och brände resten till aska.
Ängen stod i lågor och syrsorna hade tystnat, det svampformade molnet tornade upp sig kilometer-högt i skyn.
Ett stilla svart regn började falla över de förvridna resterna av Mitsukos nya röda cykel.

Nu har den nya terminen startat och vi börjar med en kurs i entreprenörskap som hålls av Anna Linton. Anna driver företagen Handmade Pancake och Kreativ Utveckling. Kursen rivstartade med en spännande entreprenörstävling, B42D (Business for two days), där vi fick bilda fiktiva företag, ta fram en affärsidé och genomföra den. Vi hade ca åtta timmars förberedelse och ca fem timmar på oss att genomföra idén. Vårt startkapital bestod av 25 kr per person i företaget och så hade vi möjlighet att ta ett räntefritt lån på 100 kr. Det var intressant att se vad man kunde göra under sådana förhållanden.

Jag bildade företag med Smultron och Agnieszka, vår idé var uppsökande mobil kaffeförsäljning, främst till resenärer med kollektivtrafik. Vi ville också skapa ett positivt intryck och sprida lite glädje, därför erbjöd vi också kramar till kaffet. Vi klädde upp oss lite festligt och “pimpade” vår mobila försäljningsstation (Smultrons cykel).  Eftersom vi ville fånga morgontrafikanterna så satsade vi på att börja försäljningen kl. 7 på morgonen

Mina två kompanjoner Agnieszka och Smultron

Vi hade ett mål att sälja 150 koppar kaffe, detta nådde vi inte upp till, det blev ca 25 koppar då försäljningen avtog under förmiddagen. Detta gav oss dock en vinst på 200 kr vilket också innebar att vi vann tävlingen! Vi fick även många leenden och positiva kommentarer så vårt glädjespridande fungerade fint.

Det var roligt att se vad man kan åstadkomma med de begränsningar vi hade, under andra förutsättningar hade vi säkert valt någon annan idé.

I dag visades Team ICO‘s  The Last Guardian på Sonys E3 presskonferens. Det var en till innehållet nästan identisk trailer som den tidigare läckta videon. Utsendemässigt märktes det dock att teamet har haft ytterligare ett år på sig att polera och göra spelet om möjligt ännu vackrare. Jag tappade hakan när jag såg den ännu så länge namnlösa följeslagaren. Jag upprepar från mitt tidigare  inlägg, ge mig ett releasedatum nu!

Jag anser att Fumito Ueda och hans “Team Ico” är genier. Inget annat spel har lyckats förmedla känslor, stämningar och påverkat mig som Ico och Shadow of the Colossus. Jag har väntat i fyra år på ett  livstecken och en teaser från deras kommande spel som går under arbetsnamnet “Project Trico”. Jag har satt hoppet till att man kanske skulle visa något på Sonys E3 presskonferens den 2 Juni, därför blev jag överraskad och glad när jag idag hittade denna läckta video från Playstation LifeStyle. Det ser ut att vara en härlig blandning där man har plockat element från både Ico och Shadow of the Colossus. Nu vill jag bara ha ett releasedatum!

Jag har gjort min 10 veckors praktik på Göteborgs Naturhistoriska museum tillsammans med Smultron Asplund Odén. Efter att ha besökt museet i samband med en tidigare uppgift i utbildningen så kände jag att museet var en spännande utmaning fyllt av möjligheter att göra något intressant.

Efter möten med vår handledare Per Lekholm satte vi upp målet att ta fram en aktivitet som besökarna kan göra när de kommer till Naturhistoriska. Aktiviteten ska för besökarna vara gratis, kul och öka deras upplevelse och delaktighet. Målgruppen är åldrarna 10-15, vilken är en målgrupp som inte är på museet så ofta. Aktiviteten ska inte behöva någon guidning och ska fungera utan att personalen behöver hjälpa till. Besökarna får gärna använda sig av den teknik som de bär med sig. Tidigare erfarenheter har nämligen visat att teknik som museet tillhandahållit har slitits ut och gått sönder väldigt snabbt. Aktiviteten ska för personalen vara lätt att administrera. Aktiviteten ska gärna kopplas till hemsidan.

Syftet med detta var att göra utställningen mer interaktiv, att aktivera besökarna och ge dem ett målinriktat fördjupat besök. Att få besökarna att titta på utställningen på ett nytt sätt och att se detaljer som de annars går förbi eller inte reflekterar över. Att hjälpa museet att arbeta ”av och med” istället för “för och om”. Att öka återkopplingen och trafiken till hemsidan. Samt att ge Naturhistoriska museet mediautrymme och synas mer för att fler ska hitta till museet.

Exempel på uppdragskort

Aktiviteten som vi tagit fram består av fotouppdrag som besökarna kan välja att utföra när de går runt på museet. Besökarna använder sin egen mobilkamera för att utföra uppdragen. Uppdragen och aktiviteten finns beskrivna på informationslappar som sitter i entrén. Där finns även uppdragskorten som besökaren tar med sig för att veta vilka uppdrag de ska utföra. Efter att uppdragen är slutförda så kan besökarna välja att skicka en eller flera av sina bilder via MMS till ett telefonnummer som finns angivet på korten. När en bild har skickats visas den i ett bildspel på en skärm i entrén på museet, den finns också att beskåda via museets hemsida. Här kan besökaren se sina egna och andras bilder och jämföra hur andra har löst uppdragen. Varje uppdragskort innehåller fem deluppdrag, dessa deluppdrag är numrerade för att kunna koppla ihop uppdraget med bilden när den skickas. Uppdragskorten finns i tre olika
svårighetsgrader där besökaren kan välja en lämplig nivå. Utöver detta så kommer det även finnas en veckotävling där personalen på museet väljer ut veckans bästa bild (med motivering) som visas på förstasidan av hemsidan http://www.gnm.se. Information om detta ska också finnas på informationslapparna som sitter i entrén. Veckans bästa bild behöver inte nödvändigtvis vara den vackraste, bilden kanske lyfter fram något som personalen vill förmedla eller var ett väldigt bra sätt att lösa just det uppdraget. Detta gör att du kan vinna även om du inte har en jättedyr kameramobil.
Här kan man också tänka sig en motivering om varför bilden valdes vilket ger personalen möjlighet att nå ut med önskat budskap. Hemsidan som besökarna ska MMS:a till är i skrivande stund i produktion hos ett IT-företag. Vi har alltså inte sett eller fått testa hur den fungerar i praktiken. Detta innebär att det kan behövas justeringar både på aktiviteten och hemsidan.

Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa projektet eftersom vi har fått erbjudande att arbeta med testande och införande av den fullständiga aktiviteten.

Det har varit 10 mycket intressanta och roliga veckor. Det har varit en upplevelse att vistas och arbeta i museets fantastiska lokaler.

För tillfället spelar jag två spel som av många har ifrågasatts om de överhuvudtaget är spel. Det ena är Flower från skaparna av flOw: thatgamecompany och det andra är Noby Noby Boy från Keita Takahashi, skaparen av Katamari Damacy. Å ena sidan kan man se båda spelen som leksaker att fördriva tiden med, det finns inga poäng, man kan inte dö. Å andra sidan finns det mål i bägge spelen. I Flower styr du en vind med blomblad, där du kan välja att bara susa fram över ängarna och känna en frihet eller också kan du få blommor att slå ut och bringa liv och grönska till världen.

I Noby Noby Boy styr du en maskliknande varelse som kan äta föremål och töja ut sig längre och längre. När du är nöjd med din längd kan du rapportera den till solen. Alla spelare världen över samarbetar och rapporterar in sina längder för att få Noby Noby Girl att växa ut i rymden och nå olika planeter, detta låser upp nya miljöer och komponenter för spelarna. Teamet bakom Noby Noby Boy beräknade att det skulle ta spelarna cirka två veckor att nå vår närmaste granne månen med ett avstånd på knappt 400 miljoner meter, det tog fyra dagar… För närvarande är Girl ca. 1,2 miljarder meter lång men det är mellan 56 och 400 miljarder meter till Mars så det lär dröja ett tag innan vi når dit.

Låter allt detta flummigt? Jag skrattade gott åt Giant Bomb redaktörerna Jeff Gerstman och Ryan Davies reaktioner när de först testade Noby Noby Boy. Den videon hittar ni här:

Hellghastkostym till Sackboy

Igår började jag spela Killzone 2. Första intrycket är positivt. Det är mycket snyggt och intensivt, personligen finner jag det ganska svårt (spelar på normal svårighetsgrad). Detta beror mest på spelets AI som jag tycker är bra. Onlineläget verkar också omfattande med möjlighet till levlande. Kvalitén på onlinespelandet är ju naturligtvis direkt beroende av antalet spelande så jag hoppas att spelet säljer bra. Ett plus är att man kan öva lite inför onlinematcherna genom att sätta upp lokala matcher med bottar.

Jag misstänker att jag kommer att spendera en hel del tid på planeten Hellghan den närmaste tiden, vilket innebär att mina besök i LittleBigPlanet kanske kommer att minska ett tag. Men om jag saknar Kilzone 2 när jag spelar LittleBigPlanet så finns snart en lösning. 1up raporterar om möjligheten att snart kunna klä sin Sackboy i Hellghast-kostym! 🙂

Smultron plockar user stories

Vi har börjat en ny sprint idag och spenderade förmidagen med att välja user stories som ska in i sprinten. Därefter gav vi oss ut i museets salar för att testa en ny prototyp. Vi har kommit fram till att grundidén är bra och fungerar men att vi skall utöka och förfina uppdragen.

Jag har precis påbörjat dag tre av min LiA period (Lärande i Arbete) som jag och Smultron Asplund Odén skall spendera på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Vi skall arbeta med att ta fram aktiviteter för att öka interaktiviteten och upplevelsen för besökaren på museet. Vi har påbörjat  arbetet och tagit fram en fulprototyp som vi testade lite igår. Tanken är att besökaren får uppdrag att utföra på museet för att hitta och uppmärksamma specifika detaljer som dokumenteras med foto. Vårt första test gav en känsla av att vi är något på spåret och att vi ska fortsätta att utveckla detta.

Noshörning fångad på vår första fotoquest